Quantcast
Channel: Cosette Munch
Viewing all 136 articles
Browse latest View live

Mes Dames AW13

$
0
0
Lite sent ute, men! 
Snarkar ganska hårt när det kommer till mycket inom modeindustrin (finns hundratals undantag förstås, men så finns det tusentals modeskapare också), åt Mes Dames snarkar jag däremot aldrig! 
Varje kollektion är inspirerad av en fantastisk kvinna, i AW13 är det Christine Granville.  Är dessutom facet för kollektionens lookbook, och hurbraärintedet. Kände mig som en rysk spion!

Nå, in på hemsidan nu medan det är rea!
SS14 Fashion Week visningen här.

 
 One of my absolute favourite brands is the Swedish-French brand Mes Dames. Every collection is inspired by a remarcable woman, in the AW13 collection it's Christine Granville. I'm also the face of the collection's lookbook, andhowniceisntthat? 

Be sure to visit the website before the sale ends! 
Watch their SS14 collection on Fashion Week here.

Bist du Bei Mir

$
0
0
 
Hittade en så himlans fin blomkrans på Kensal Greens kyrkogård, det kändes som vår bland alla tempel. 
Klänningen här, låtsashästsvans här.

Kände doften bara en kaffebryggare kan kasta ur sig när jag sprang in på Bageriet i London för att köpa två semlor häromdagen. Måste tillbaka och tag en kopp! Om inte en läsare villl skicka en bryggare?! Ja tack. 
Annars så är jag mest orolig. 
OROLIG ÖVER OS!? 
Vad vad vad, varför ska tre spelare bli sjuka? Varför? Och varför just dessa spelare? Nu har vi bara (ena) Sedin och Henrik Lundqvist att leva på. Piss! Har sett fram emot vinter-OS så himla länge nu, för ingenting! Vi har inte en chans mot äckelCanada om vi knappt kan spöa Schweiz. Blev inte direkt bättre när den amerikanska (eller kanadensiska? Kan inte höra skillnaden) kommentatorn här borta började prisa Schweiz målvakt och totalt dissa Lundqvist, blev så förbannad.

Är så jäkla deppig. Klippte mitt hår ännu mer, så nu ser jag ut som en 60-tals pojke.
(Gillare) Visar snart!!

 
I found a beautiful floral wreath on Kensal Greens Cemetery, it felt like spring!
Dress here, and ponytail (..) here

I felt the scen of coffee that only drip coffee can make at Bageriet in London, when I bought two Semlor. Got to get back and get some!
Apart from that, I'm worried. 
WORRIED ABOUT THE OLYMPIC GAMES.
What what what and why did three players have to get sick? Why? And why those three?  The only players we can live on at the moment is (one) Sedin and Henrik Lundqvist. I have been looking forward to the Winter Olympics for so long, for nothing! We don't stand a chance against Canada if we barely can kick Switzerland's butt. It didn't get better when the American (or Canadian? I can't tell the difference) commentator started to praise Switzerland's goalkeeper and totally diss Lundqvist. 

I'm so damn depressed. Anyway, I cut my hair even more, so now I look like a 60's boy. 
(I like it) I'll show it to you soon!
 

Burgundy

$
0
0
 
Här står jag alldeles vinröd! Kappan (dör så fin alltså) är härifrån, och tröjan härifrån! Resten second hand. 
 
Glömde att skriva ner min postnummer när jag gav Linn min adress för julklappsutbyte! Hade gett upp hoppet för länge sedan när ett grönt paket med "Try Acton" i stor svart text låg på förstekvisten! Fylld av saltlakrits, fina teckningar, en Knyttet kylskåpsmagnet, och ett vickande dinosauriekort!! Hur bra? 

Trevligaste grejen någonsin! Åt upp saltlakritset på stubben och låtsas att Herr köttätare är en oviraptor (ser ut som det, eller hur?). 
 
Burgundy from top to toe (almost)! You can find the coat here, and the sweater here! The rest is second hand!
 
 I forgot to write down my postcode when I gave my adress to Linn for a Chistmas gift exchange! I had given up all hope when a green parcel with "Try Acton" written with a black marker showed up at my front door! All filled with salt licorice, some of her artwork, a "Who will comfort Toffle?" refrigerator magnet, and a dinosaur card! How nice isn't that?
 

Dolce & Gabbana SS14 Hair

naah

$
0
0

 
Målning av Stanley Thompson.

(Ser ut som Tarzans morsa)
Är mest ledsen över hockeyfinalen nu, uppdatering om saken kommer!

Kjol här, blus här

 

Painting by Stanley Thompson.
Skirt here, blouse here

Rutiga Kappor

$
0
0
Hejhej. Såhär såg jag ut när jag promenerade på Oxford Cirkus och blev fotad för Nylon Magazine för ett par veckor sedan!
Såhär blev frippan sedan! Är mycket nöjd. Vet inte vad jag ska göra med det yttersta delen av håret, då det fortfarande är så himla slitet, medan resten är mjukt och lent. Något tips?! Någon beautyexpert?! RÄDDA HÅRET, DÖD ELLER LEVANDE.
 
 Kappan är förresten härifrån och kjolen härifrån!

 
Hi! At the first picture you can see what my hair looked like when I walked around Oxford Circus and got photographed by Nylon magazine a couple of weeks ago, and at the rest of the images you can see what it looks like now!
 I'm very satisfied.  I don't know what I should do about the outer part of the hair though, as it's very worn, while the rest of it is soft and smooth. Any tips?! Any beauty experts?! Save my hair!

Coat here and skirt here

8 Mars

$
0
0
Drog på min enda lediga dag förra veckan på förutbestämda äventyr. Var så stolt över alla vandrande kämpar på Oxford street, och skämdes lite för att jag inte kollat upp saker innan så att jag hade kunnat vara med!
Sedan gick vi till Convent Garden och köpte oss semlor + bryggkaffe. Gu vad jag har saknat bryggkaffe! Skicka mig en någon!
Efter semlamättnaden drog vi oss vidare Sir John Soane's Museum, vilket var fantastiskt! Man fick dessvärre inte fota inomhus, men gå dit om ni har vägarna förbi! Magiskt!
Vi hälsade på St Pauls Cathedral, men drog oss inte in. Bestämde oss för att gå till Tate Modern istället.
Där såg vi "bra" och "innovativ" konst. Trodde inte det fanns folk som verkligen tyckte om sådant här, blev skrämd till livet när en kvinna i min egen ålder pratade med sin vän om hur Pollocks tavlor talar om relationen mellan människan och naturen. Blir förbannad när folk står och tittar på sådant här i över två minuter. Enda värda konstnären var Meredith Frampton, googla henne!
Helhetsintryck. 
Avslutade på en av Londons äldsta barer (älskar namnet!?), beställde en chevré och pommes, visade sig att osten av friterad och att pommes fritesen var torra. Gå inte hit och käka!



I was so proud of all the women on Oxford street this saturday! Wish I had been a part of the parade as well, I need to look things up in the future. Then we went to the Swedish bakery in London to get some Semlor and drip coffee, followed by Sir John Soane's Museum (Photographing wasn't allowed, but I highly recommend it! It was magical). Then we went to Tate Modern, where we saw awful art in an awful building. Thought I was going to die when a woman in my age stood in front of a Pollock painting and talked about how the painting exposed the human relation to nature. People looking at the crap over two minutes piss me off. The only painter worth seeing was Meredith Frampton! Google her!

Then we went to Ye Olde Cheshire Cheese, the food was terrible.
 









 

Kensal Green


Old Touch

$
0
0
 
Old Touch i Stockholm, för två år sedan.
 
Här har det varit tyst. Har haft ett par ganska jobbiga veckor. Min datorskärm gick sönder (måste ha stampat på datorn på något vis), blev attackerad av en man när jag gick hem från jobbet en kväll (vilket har lämnat mig med grov panik varje gång jag slutar sent, men tar numera alltid med gympadojorna så jag kan springa hem under sådana dagar), och så jobbar jag livet av mig, sex eller sju dagar i veckan. 
 
Får ångest över att jag gav upp kurserna av tidsbristen. Tänkte att min C-uppsats var så, så bra. Hade efterforskat och läst i veckor, blev ekstatisk när jag insåg att ingen hade gett sig in i ämnet så pass djupt som jag hade tänkt göra. Nu blir den inte ens av. Är bara så himla, himla besviken på mig själv, samtidigt är det inte mitt fel, eller så är det det, och åh, vad vet jag.
 
Läste igenom min dagbok och det jag skrev som nyårslöften förra året. Hade lovat att jag skulle skriva klart något förra året, en roman. Den har aldrig riktigt påbörjats, så jag gav samma löfte i år (litade inte helt på mig själv, så jag sa till Dario att om han skriver en novell så skriver jag en roman, det blir som en tävling, och sedan skulle vi läsa varandras texter i slutet av året - skall man bli förvånad över att ingen av oss har börjat?).
 
Det är så tragiskt att vara så fruktansvärt besviken på sig själv. Känna att man har något, men att man inte kan ge utlopp för det. Hade jag verkligen suttit med alla papper under alla kvällar efter arbetet så hade jag väl kunnat skriva klart den där uppsatsen, börjat på den där romanen, målat en oljemålning eller vad som helst! Istället 
 spenderar jag den tragiska tiden jag har på att stampa sönder min dator och råka ta båda hemnycklarna så att herr sambo blir innelåst hela dagen.
 
Hela det här sättet att leva på är ett sådant slöseri med tid. Det är som att jag, eller vi, väntar på att något omsvepande skall hända som ger oss en chans till att använda vår kreativitet, och intalar oss själva att det som är nu bara är en tidsfördrift tills det sker. Så är det inte. Jag fyller tjugotre i år, och jag är trött på att vänta.
 
Nu sätter vi igång. Genast!
 
Jag behöver pepp. Skicka mig ett mail, eller en kommentar, säg att jag är uppskattad, tack. Det behöver jag. 
 
 
It has been quiet around here. I've had a couple of pretty tough weeks. My computer screen broke down (must have stepped on it in some kind of way), I got attacked by a man as I walked home from work one evening (which have left me with serious panic attacks every time I work a late shift, I'm always wearing my sneakers so that I can run home from the bus during those days). I'm working like an iditot as well, six or seven days a week.
 
I feeel bad about giving up on my university courses due to lack of time. I thought that the last essay I was about to write for my bachelor's degree was so, so good. I worked for weeks with the research, and got a feeling of ecstasy as I realized that no one had studied the subject as deeply as I intended. It seemed spot-on! Now, I won't even write it. I'm so awfully disappointed with myself.

I read through my diary and the last year's New Year's resolutions. I had promised to finish a novel, but I haven't even started on it. I made the same promise this year, and well, it looks like i've saved it for yet another year.
 
It is so tragic to be so terribly disappointed at yourself. To feel like you can do something, but you just don't. I suppose I could have written my essay during my free evenings, or write on the novel, or paint an oil painting, or whatever! Instead, I spend the tragic hours stepping on my computer screen and accidentally take both of the keys to the apartment so that my partner gets locked inside all day.

This whole way of life is such a waste of time. It's like I, or we, are waiting for something to happen that will give us a chance to really use our creativity, and we keep telling ourselves that the time now is only pastime we're playing with until it's actually happeing. It won't. I'll turn twenty-three this year, and I'm bloody tired of waiting.
 
I need to do something. Now!

I need some motivation. Hit me with your encouraging words!

Tucktick

$
0
0
 

Tacktacktacktacktack för alla fina ord, både i mail och i kommentarsfältet! Blev så glad i det krampande hjärtat! Behöver pepp mer än någonsin just nu!
 
Skall pallra mig till biblioteket så snart jag kan och låna en bok jag har varit sugen på ofantligt länge; The land that never was! Sist jag letade efter den var för ett par månader sedan på Foyles i White City , när den inte fanns inne så kikade jag på Penguin's Classics 2013, med världens bästa omslag. Höll i Moby Dick när en karl kommer fram till mig och frågar om jag läst den, han försöker senare inleda en konversation och jag börjar få panik. Drar en ursäkt och rusar till en annan hylla. I efterhand reflekterade jag över om han bara ville vara trevlig, och om jag själv varit ohyffsad. Känns så jäkla trist att man inte kan ha en konversation med en främling som är en man. Att alltid vara rädd för att han kanske vill något mer än bara prata, att vara rädd att han ska få fel vibbar. Att man väntar på rätt tillfälle att så fort som möjligt berätta att man har en partner, men liksom inleda det på ett relevant sätt; "jaja, min partner gillar också den där boken". 
Vid tre tillfällen då jag har vandrat omkring själv på gatorna här i London så har någon himla karl sprungit upp till mig. Det är något med luften här. Vid ett tillfälle väntade jag på min pojkvän vid Picadilly, varav en kortvuxen snubbe går fram, kommenterar mitt utseende (som om jag frågat om hans åsikt?) och börjar prata om vädret. Måste ju stå kvar och vänta, så jag försöker svara drygt, tills han till slut, utan någon som helst anledning, kramar om mig hårt och inte släpper mig. Rycker mig loss och berättar att jag måste gå, tänker att jag kan vänta på andra sidan av fontänen och hoppas att han inte följer efter. Han stannar mig igen genom att berätta om hur vackra svenskor är, svarar att "jaja, visst, vackra som fan", och han drar i min arm och börjar kyssa den! Vad fan i helvetet! Vid det laget ryter jag att min pojkvän kommer när som helst, och att det nog är bäst att han drar åt helvete; varav han säger (ordagrannt!) Boyfriend? Oh gosh!!, för att sedan kuta för sitt liv. 
Intressant det här med att han inte kan ta mitt nej, men att han kan ta min partners nej innan dem setts.
 
 Till en annan poäng; varför skulle jag ens vilja tala med en karl? Karlar är för mig totalt ointressanta. Har inget gemensamt med karlar. De har av bitter erfarenhet dålig smak på litteratur, konst och allmän livsnjutning (typ mousserat vin). Dessutom klär dem sig för jävligt! 
(läser min karl det här så skall jag tillägga att han är ett undantag. puss)
(går till överdrift, men det är åtminstone 80% sanning!)
 
Tacka vet jag brudar. Ser ni mig stå i en bokaffär så får ni mer än gärna komma fram och talas vid.

 

Thank you Thank you Thank you Thank you Thank you for all the kind words , both email wise and in the comment section! I need comfort, more than ever right now !
 

I'll try to get to the library as soon as possible so that I can borrow a book I've wanted to read for a long time; The land that never was! Last time I was looking for it was a few months ago at Foyles, when I found out that they had not ordered the book into the store in about ten years - I started to look at the beautiful covers of Penguin's Classics 2013. I held a sample of Moby Dick when a man came up to me and asked me if I had read the book, later on he tried to start some kind of conversation and I started to panic. I made an excuse and rushed off to another shelf. In retrospect, I've thought that perhaps he just wanted to be nice, and that it was rude of me to not participate in his invitation to conversation (hoho it rhymes). But then again, it's not as easy as it may sound. It's so darn tragic that it is impossible for girls to have a conversation with a stranger that is a man. To always be afraid that he might want something more than just a conversation, to be afraid of giving the wrong vibes. To wait for the right time to tell the person that you have a partner; and wait for the right time to put it in a relevant context; "oh well, my partner likes that book too".

On three occasions men have walked up to me when I've been walking around alone in London. There's something about the air here. Once I waited for my boyfriend at Picadilly, whence a guy walks up to me, comment my looks (as if I asked about his opinion?), and started to talk about the weather. I had to stand there and wait, so I tried to get rid of him by giving him cold answers or completely ignoring him at times, until he, without any reason, hugs me tight and don't let me go. I got him off of me, and told him that I needed to go, thinking that I could wait on the other side of the fountain. He stopped me again by telling me how "beautiful Swedes are" (I swear, these men must have some secret meetings together to come up with the worst pick-up lines ever), I answer with a "Yeah yeah, beautiful as hell, bye", then he pulls my arm and starts to kiss it! What the bloody hell! By then, I'm pissed with a pisseness beyond the universe and start to roar about how my boyfriend will show up at any time, of which he replies (literally) "Boyfriend? Oh gosh!" and then run for his life. Interesting how he can't take my "no", but he can take my partner's before they've even met. 

To another point: why would I even want to talk to a man? Men is completely uninteresting to me. I have nothing in common with men. From my bitter experience, they've got bad taste in literature, art, and general enjoyment in life (sparkly wine). In addition, they dress terribly.
(I might go over the top here, but it's 80% true!)

If you're a girl and see me stand in a bookshop, I'll be more than happy to speak to you.
That's it!

 

Cerise

$
0
0
 
Blev tillfrågad en skön dam om jag kunde stå till tjänst som modell för en plåtning! Jamenvisstbombers kunde man det, och med en så trevlig dam sen! Som gillar garagerock och är vegetarian, så där konverserade vi mitt i Kensal Green. Träffade ett par som letade efter Freddie Mercury förgäves. Eftersom att han är kremerad.
 
Tycker att bilderna blev alldeles ljuvliga! Har lite fler, så låt oss kalla detta "del 1"!
 
Kjolen kommer härifrån, blusen är gammal och slutsåld, resten är väl relativt ointressant. 
Titta in på Aileras hemsida

 
I got an email from a fine Ailera a few months ago, who asked me if she could photograph me! Sure thing, and she was such a nice young lady! She knows her old school rock and don't eat animals!

I think the pictures came out marvelous! I've got some more, so let's call this "part one"!.

You'll find the skirt here, and take a look at Aileras website!

Chinese Porcelain

London London

$
0
0
 
Linne här , kjol här

Idag fick jag äntligen se det jag har längtat efter att se: dinosaurier! Jag vet inte hur många gånger jag och min kära varit på väg för att sedan åka någon annanstans. Vi gick igenom Hyde Park och fick stå i kö bland alla snoriga barn och ungdomar som tydligen fyller museet på söndagar. I presentshoppen hittade jag en klistermärkesbok med dinosaurier - en precis likadan som jag hade när jag var liten! 

Fick en annan liten bok om dinosaurier (som en liten reseguide man har i fickan) när jag var fem, och som jag sedan återfann i yngre tonåren. Tappade bort den när jag lämnade en Dir en Grey kö när jag var 14 för att köpa en pølse, det var väl djurgudarnas straff för att jag åt kött på den tiden. Tänkte att ett barn säkert plockat upp den och var jätteglad, och blev så, så arg över det. Arg över att barnet blev glad över dinosaurieboken som jag blev så glad av som barn, och som jag tappat och återfinner på en vind i nyskick och sedan tappar bort igen! Som en stulen lycka. Har ni sett Cykeltjuven? Kände mig som pappan där, det snoriga barnet tog min bok och sedan måste jag tio år senare stå och köa bakom det snoriga barnet för att beskåda Iguanodon!
 
Detta trauma.



Top here, skirt here

Today I finally got to see what I've been longing for: dinosaurs! I don't know how many times I and my dear have been on our way to the museum and then changed our direction. We walked through Hyde Park and had to stand in line behind all the snotty children and adolescents who apparently take over the museum on Sundays. In the gift shop I found a sticker collection with dinosaurs I had when I was a child. I almost got emotional.
 
I got another small book about dinosaurs (almost like a small travel guide) when I was five, which I lost and later found in some attic in my early teens. I lost it once again when I left a Dir en Grey concert queue to buy a Pølse, I suppouse we can call it the animal gods punishment for being a carnivore. I had this picture in my mind of a child picking it up covered with happiness, and I was so angry about it. Angry about the child being happy about getting the book I was so happy about getting when I was a child myself, and that this was my second time losing the damn book. A stolen fortune. Have you seen the Bicycle Thief? I felt like the father in the film, the snotty child took my book and ten years later I have to stand in a queue behind that snotty child to see Iguanodon.

 
This trauma.

Carnivores?

$
0
0
 
Minns när jag själv åt kött, och kommenterade att jag inte skulle sluta eftersom att jag gillar "mat" för mycket, jag kunde helt enkelt inte föreställa mig en måltid utan kött. Skulle inte det gå emot min natur? Nå, jag är äldre och visare nu.
 
Tyckte jag verkligen att kött var gott? 
Svaret är nej. 
Sanningen är, att jag tyckte att kött kunde smaka gott då jag tillagade det och omgav det med grönsaker och kryddor/örter från växtriket. I själva verket är kött så vidrigt att vi måste trolla med det väldigt länge för att kunna få ner det utan att spy. När kockar på tv använder timjan för att få fram "köttets smak" så kan man bara luta sig bakåt och garva. Timjan läggs till för att köttet skall smaka timjan, och mindre kött.

Vi är det enda köttätande djuret som tillbereder köttet innan vi äter det. Vi kan däremot äta grönsaker och frukt rått, vilket vi mestadels gör - och har gemensamt med andra växtätande djur.
Vi kan inte döda en ko med våra blotta tänder och styrka, vilket andra köttätande djur kan. 
Till skillnad från köttätande djur, så drar sig människan från att förtära sjuk föda, precis som andra växtätande djur. 

Det protein vi får från kött är som känt inte nyttigt, eftersom att vi inte kan bryta ner proteinerna (till skillnad från proteiner i växtriket). 
Varför? Dels är våra inälvor 10-12 gånger så långa som vår kroppslängd (liksom alla andra växtätare), medan "övriga" kättätares inälvor endast når 3 gånger deras kroppslängd. 
Magsyran som människan har, samt andra växtätare, är 20 gånger svagare än köttätares magsyror. Detta gör att köttätare kan bryta ner sin föda, proteinet som är nyttigt för dem ger oss sjukdomar som cancer, men framför allt hjärt-och kärlsjukdomar där kött är erkänd som den största boven. 

Ändå är det vi vegetarianer som är kontroversiella på något vis?
Se även dokumentären Forks over Knives
 


I remember the time when I told people that I couldn't become a vegetarian because I like "food" too much. I simply could not imagine a meal free from meat. Wouldn't that be against my nature? Well, I'm older and wiser now.  

Did I really like the taste of meat?
The answer is no. 
The truth is that I did find meat rather appealing - but only when It was cooked for a long time and surrounded by vegetables, spices and herbs from nature. In fact, meat is so disgusting that we have to prepare it for hours to get it down our throat without vomiting. 

We are the only carnivorous animal that prepares the meat before we eat it. We can, however, eat vegetables and fruits raw, which we mostly do, just as other herbivorous animals do. 
Unlike carnivorous animals, humans always look for the healthiest and most appealing thing to eat, just like all herbivorous animals.

The protein we get from meat is known to be unuseful, because we can't digest animalic proteins (unlike proteins we get from the plant kingdom). Why? First of all, our (and all other herbivorous animals)  insestinal tract are about 10-12 times longer than our body length. Carnivores insenstinal tract are only 3 times longer than their body length. Our (and all other herbivorous animals) stomach acid are 20 times weaker than a carnivor's stomach acid. This is why they can digest animal protein; the protein that is healthy for them gives us diseases like cancer, as well as cardiovascular diseases where meat is recognized as the biggest culprit. 

Still it is I who am controversional.
Apart from thinking about the facts I've mentioned above, I recommend you to see the documentary Forks over Knives

Behind the hatred there lies a murderous desire

$
0
0
 
En morgon, hemma hos Rachel i Waterloo.

At Rachel's place in Waterloo.

I am I am I am I am

$
0
0
 
Klänning här
Målning av Edvard Munch.

Klär mig i kyskheten själv (tänker midsommar!) och beklagar mig över det förfärliga vädret i den här himla staden. Har regnat konstant i en vecka, och jag har känt mig bra bitsk över att komma hem som en gammal trasa. Hursom, när det här inlägget är publicerat så är jag  och provjobbar på en plats som verkar förfärligt trevlig, så det hoppas jag starkt på! Håll tummarna för mig!

Upp med dem!!

 
 Dress here
Painting by Edvard Munch
 
Dressed in chastity (thought of it as a midsummer nights eve dress). The weather is terrible, it's been raining constantly during the last week, and I haven't felt like the greatest grrrl in the world when I get home looking like an old rag every day. Anyway, when this entry is published, I'm at a trial shift for a job that seems terribly nice, I hope it all will go down well! Keep your fingers crossed for me!
 
Keep them crossed, for god's sake!!

Present på Post

$
0
0
 
 Fick ett så fantastiskt paket av moshan på posta'! Allt det värda i livet. En notebook med blanka sidor och ett Vem ska trösta Knyttet? cover, en fantastisk bok om Snusmumriken (inte skriven av Gudinnan Jansson, men det får gå an så fin somnaäe), ett par medeltidstofflor, tranbär, snus och en stor påse med saltlakrits! Fast den han jag käka upp innan fotot togs, min arbetarklassbakgrund reflekterar min självdiciplin, varje måltid kan vara den sista. Särskilt när det kommer till godis.


 I got such a fantastic parcel last week. Everything you need in life. A notebook with blank pages and a Who will comfort Toffle? cover, a fabulous book about Snufkin (not written by the godess Jansson, but still good), some medieval slippers, cranberries, snus, and a large bag of salty licorice. I ate it all before I took the pictures, my working class background is reflecting my self-discipline, every time I eat might be the last.

Working Class

$
0
0

Ser ut som en 50-tals ad! Men jaha, perfekta kjolen kommer härifrån, väskan här, resten second hand hallelujah.

Är just nu i kris. I bostadskris, ekonomisk kris, i livskris, i allmän kris! Skulle behöva en välgörenhetsorganisation som kunde donera till mig, har utvecklat ett hat baserat på svartsjuka gentemot alla som inte tillhör arbetarklassen. Morsan gjorde det när vi var små en gång, sökte bidrag från en gammal organisation för fattiga, utarbetade, ensamstående sjuksköterskor till fyra barn, och hon fick ta mig sjutton 4000 spänn. Det blev fest, och hon betalade min festivalbiljett som jag tjatat om i hundra år.

Från fattigdom till konsumtion: 
Vettefan om jag berättat det, men för många veckor sedan såg jag en morgonrock på Portobello. Det var den vackraste jag sett, lång, grön i silke med kinesiskt motiv och en kunglig krage. Till detta fick man även ett midjeband i guldfärg med toffsar, som grädden på moset. Hur som, tänkte att det var för dyrt med 20 pund, och ångrade mig varje dag efter detta. Satt och drömde om den svettandes om nätterna, och tänkte att självaste Oscar wilde skulle bli grön av avund om han fått se den kungliga rocken (vi spekulerar om den har tillhört en kvinna eller man då axlarna är breda som attan). Letade som en gris och fann den ett par veckor efter det första ögonkastet, och lyckades (min pojkvän, är världens fegis när det kommer till sådant) pruta ner den med ynka två pund. Nu är den min, min kungliga rock. Känner att jag hellre svälter än att vara utan den nu för tiden, det är det bästa jag någonsin ägt. Den är som gjord av Guds privata skräddare.

Har väl inget med inlägget att göra egentligen, tänkte bara att jag skulle berätta. Skall visa upp den när tiden är mogen!
Det var det, hej.
 

Look like a 50s ad. Anyway, you can find the perfect skirt here, and the bag here. Rest is second hand.
 

I'm in a crisis right now. In a living crisis, economic crisis, life crisis, just all crises in general. I need a charity organisation to donate money to me, I have developed a hate based on jealousy against everyone who doesn't belong to the working class. I remember that mom did it when I was young, she applied for some kind of contribution from an old organization for poor, elaborative, single nurses with four children, and she got 4000 SEK! The atmosphere is the household was festive to say the least. 

From poverty to consumption; 

Dunno if I've already told you, but I saw the most perfect morning robe at Portobello market a couple of weeks ago. It was the most beautiful thing I've ever seen; long, green silk with Chinese motif and a royal with a golden waistband as the icing on the cake. However, I thought that 20 pounds was way too expensive for me, and I was sweating every night of regret. I searched for it like a pig search for truffle, and found it at the same spot a couple of weeks after the first sight. I got it for 18 pounds, and it's the best thing I've ever owned. 

Doesn't have anything to do with anything in this entry, just thought it was nice to tell you. I'll show it to you when the time is right!

Parrot

$
0
0

Det har varit en vecka av panik och svett, men nu ska vi flytta, allt är bestämt. Lite längre ut, men till ett så förbaskat vackert område. Jag trivs verkligen inte här i östra Acton. Jag trivs inte med fyllot som går på gatan varje morgon då jag ska till jobbet och skriker slagord efter alla som går förbi, jag trivs inte med att jag såg äcklet som attackerade mig när jag skulle gå till affären idag (sprang hem för livet), hela osäkerheten gör mig galen. Men nu är det bara en vecka kvar tills jag flyttar till lugnet, tackgud, och det enda jag oroar mig över just nu är hur jag ska orka åka alla rundor med packning.

Det är ganska bra, alltså!

Angående parroterna! Hittade dem i ett träd utanför kontoret, och förstod ingenting. Där satt dem i en flock på 12 stycken, och efter lite googling fick jag reda på att dem tydligen har hängt i södra London ett bra tag.
Jag älskar parroter alltså. Älskar dem. Vill ha en parrot-companion, och tänker härmed utdela mina tre favorit-parrotklipp: 

HÄR, HÄR, och HÄR

 
It's been a week of panic and sweat, but next week we're finally moving - everything is decided. A zone further away in a completely different direction, but a beautiful area. I don't enjoy being in this neighbourhood. 
The whole uncertainty with all the people here is driving me crazy.

To another subject; the parrots! I found 12 of them in a tree outside the office, and thought the world had gone upside down. After a bit of googling, I found out that they've been hanging around south London for quite some time.
I love parrots. Love them. I want a parrot companion, and will hereby share my favourite parrot clips:

HERE, HERE, and HERE
 

Innan Flytt

$
0
0
Om bara någon timme tar vi taxin med hundra väskor till den nya lägenheten. Lämnde en stor soppåse full med kläder vid förstekvisten där jag skrev att grannarna fick ta vad dem ville inatt. Och vet ni, på morgonen var allt norpat! Allt förutom en kappa, vilken grej! Internetet skall tydligen vara segast i stan, skall försöka haffa nytt så fort jag kan. Men till dess: en uppdatering!

1. Jobbade som modell för Miss Patinas AW kollektion. Dör så fina kläder. Ville ha ungefär allt och gick in i 60-tals rollen med allt vad det innebär (den där puderrosa 60-tals drömmen, jag dör).


2.  Kom med i ett nummer av tyska Mädchen Magazine, som bloggtips för folk som gillar att blanda 2hand med nytt! Vilken grej!


3. Sist men inte minst, blev avritad med sminkens makt av den här tjejen!

 
 Packapacka, vi hörs!
 
In a few hours, we will take the taxi with hundreds of bags to our new flat. I left a large bag full of clothes outside the house and encouraged my neighbours to take whatever they liked. By the morning, everything was gone! Except for a beige coat! My internet won't work by the time I have moved, I'll try to fix it as soon as possible. Until the: an update!

1. I was modelling for Miss Patina's AW collection. Just look at that powder pink 60's dream! Jezzus Christ.
 
2. I was published in the blogger pages of the German Mädchen Magazine! 

3. This lovely girl made some illustrations of me!

Viewing all 136 articles
Browse latest View live