Linne här , kjol här
Idag fick jag äntligen se det jag har längtat efter att se: dinosaurier! Jag vet inte hur många gånger jag och min kära varit på väg för att sedan åka någon annanstans. Vi gick igenom Hyde Park och fick stå i kö bland alla snoriga barn och ungdomar som tydligen fyller museet på söndagar. I presentshoppen hittade jag en klistermärkesbok med dinosaurier - en precis likadan som jag hade när jag var liten!
Fick en annan liten bok om dinosaurier (som en liten reseguide man har i fickan) när jag var fem, och som jag sedan återfann i yngre tonåren. Tappade bort den när jag lämnade en Dir en Grey kö när jag var 14 för att köpa en pølse, det var väl djurgudarnas straff för att jag åt kött på den tiden. Tänkte att ett barn säkert plockat upp den och var jätteglad, och blev så, så arg över det. Arg över att barnet blev glad över dinosaurieboken som jag blev så glad av som barn, och som jag tappat och återfinner på en vind i nyskick och sedan tappar bort igen! Som en stulen lycka. Har ni sett Cykeltjuven? Kände mig som pappan där, det snoriga barnet tog min bok och sedan måste jag tio år senare stå och köa bakom det snoriga barnet för att beskåda Iguanodon!
Idag fick jag äntligen se det jag har längtat efter att se: dinosaurier! Jag vet inte hur många gånger jag och min kära varit på väg för att sedan åka någon annanstans. Vi gick igenom Hyde Park och fick stå i kö bland alla snoriga barn och ungdomar som tydligen fyller museet på söndagar. I presentshoppen hittade jag en klistermärkesbok med dinosaurier - en precis likadan som jag hade när jag var liten!
Fick en annan liten bok om dinosaurier (som en liten reseguide man har i fickan) när jag var fem, och som jag sedan återfann i yngre tonåren. Tappade bort den när jag lämnade en Dir en Grey kö när jag var 14 för att köpa en pølse, det var väl djurgudarnas straff för att jag åt kött på den tiden. Tänkte att ett barn säkert plockat upp den och var jätteglad, och blev så, så arg över det. Arg över att barnet blev glad över dinosaurieboken som jag blev så glad av som barn, och som jag tappat och återfinner på en vind i nyskick och sedan tappar bort igen! Som en stulen lycka. Har ni sett Cykeltjuven? Kände mig som pappan där, det snoriga barnet tog min bok och sedan måste jag tio år senare stå och köa bakom det snoriga barnet för att beskåda Iguanodon!
Detta trauma.
![]()
Top here, skirt here
Today I finally got to see what I've been longing for: dinosaurs! I don't know how many times I and my dear have been on our way to the museum and then changed our direction. We walked through Hyde Park and had to stand in line behind all the snotty children and adolescents who apparently take over the museum on Sundays. In the gift shop I found a sticker collection with dinosaurs I had when I was a child. I almost got emotional.
Top here, skirt here
Today I finally got to see what I've been longing for: dinosaurs! I don't know how many times I and my dear have been on our way to the museum and then changed our direction. We walked through Hyde Park and had to stand in line behind all the snotty children and adolescents who apparently take over the museum on Sundays. In the gift shop I found a sticker collection with dinosaurs I had when I was a child. I almost got emotional.
I got another small book about dinosaurs (almost like a small travel guide) when I was five, which I lost and later found in some attic in my early teens. I lost it once again when I left a Dir en Grey concert queue to buy a Pølse, I suppouse we can call it the animal gods punishment for being a carnivore. I had this picture in my mind of a child picking it up covered with happiness, and I was so angry about it. Angry about the child being happy about getting the book I was so happy about getting when I was a child myself, and that this was my second time losing the damn book. A stolen fortune. Have you seen the Bicycle Thief? I felt like the father in the film, the snotty child took my book and ten years later I have to stand in a queue behind that snotty child to see Iguanodon.
This trauma.