Paradoxer och feminism

 1. Klänning här , 2. Tröjaklänning här

 

Har hängt med i lite nyheter från hemlandet, och snappade mest upp två delar.

 

1. Vi kan ju ta och börja med Solveig Horne. Har väl aldrig suttit och tänkt att hennes tidigare uttalanden skulle ha tryckts in i Oxford's dictionary, men ändå. Det här var ju bannemig rena hästkuks (för att använda ett norskt svärord!) fiolsofin.
För er som missat så kräkte Norges jämställdhetsminister ut sig något om att kvinnor har ett eget ansvar i att inte utsätta sig i en situation där våldtäkt potentiellt skulle kunna förekomma. Eller, snarare så sa hon det här för två år sedan, men i och med positionen i den nya norska regeringen så blev hon frågad om saken igen, och kräkte alltså ur sig att hon inte ångrar det hon sagt. 

 

Sedan så kan man tycka att kärnan i Solveigs argument kan tyckas vara lite tilltagande trots allt, man måste ju ta hand om sig själv. Men gör vi inte redan det? Lite för jävla mycket alltså?

Jag känner nog inte en kotte till fruntimmer som inte får en släng av panik när man går hem från en vän eller fröjadande 05 på natten och hör fotsteg bakom sig. Stänger av musiken för att höra om det ökar. Samma sak när jag ska ut och handla sent på vintern, brukar dra ut mina axlar och ben och prata i bullrig röst med någon på andra sidan linjen som inte finns. Har sett Paulo Robertos machowalk på stan en gång, och det är precis så jag går. Som honom!
Och det är så tråkigt. Det är så tråkigt att jag ska känna skuld och få panikattacker bara för att det är mörkt och sent, att jag bara har frihet att egentligen röra mig som jag vill själv på dagen. Och nu ska vi tänka oss över ÄNNU MER tycker Solveig. Vad tänker hon då? Att vi ska stänga in oss om dagarna, inte svara när det plingar på dörren och till slut dö av tristess och uttorkning för att inte förutsätta oss för våldtäkter?

 

De gånger som jag själv (i vuxen ålder) har utsatts för sexuella övergrepp har alltid skett offentligt.

Två gånger på bussen, och två gånger då jag väntade på bussen. Förstår inte hur jag riktigt skulle bete mig för att det inte skulle hända. Inte sätta mig på bussen hem i de två första fallen, eller inte vänta på bussen i de två andra? Alla gånger var för övrigt under dagstid. 

 

Jag förstår faktiskt inte. 

Utveckla gärna, Solveig. 

 

2. Özz hängde på Skvalan, och blev tydligen hyllad för det. Norge är alltså på tal igen. Läste om att han tydligen sade några politiska saker som togs bort i norsk tv, och bestämde mig för att se det själv.

 

Det jag själv reagerade på var snarare att Özz satt och försökte förklara för Juliette Binoche att hon och hennes barns fader gick skilda vägar för att hon valde sin karriär framför familjen. Juliette försöker förklara att det finns hundra andra anledningar till att ta slut på ett äktenskap, och man får alltså förståelse för att det fanns en anledning som hon inte tycker är läglig att ta upp. Men Özz ger sig inte, för visst fan kan kvinnan inte jobba och samtidigt ta hand om sin stackars man!! Det går ju inte! Juliette blir förbannad, medan jag själv sitter och skäms.

 

Det där reagerade ingen på? 
Ingen reagerar på att veckans hjälte på feministiska bloggar har kastat ur sig saker som att smala tjejer är äckliga eftersom att det inte finns "något att knulla, och då får det bli ansiktet", eller att unga tjejer som tar bilder på sig uppifrån borde skjuta sig? 

 

Kämpa på tills vidare, kan för övrigt förtydliga att det är skillnad mellan att yttra feminism och att vara feminist, som i Özz fall. 

När jag blir förbannad på världen, som i dessa fall, så brukar jag lyssna på sorgliga och lite ostiga kärleksballader, den här fungerar väldigt bra! Tips!

 

FRID!

 

 

Dress here, Jumper-skirt here

 

A very long text about Nordic feminism (mostly connected to the new parliament in Norway) that you may find boring. Try with google translate or ask me to translate if you're interested!