Minns månaden då Sounds of the universe av Depecharna släpptes, lyssnade och tänkte att fasen vilken skitskiva. Veckan efteråt satt jag till trots och lyssnade på "Wrong" varje dag i ett halvår.
Nu släppte Depecharna nytt, lyssnade och tänkte att fasen vilken skitskiva. Och nu har jag suttit och lyssnat på Heaven och gråtit som ett tösabeatlesfan på 60-talet när Yesterday dras på.
Nu släppte Depecharna nytt, lyssnade och tänkte att fasen vilken skitskiva. Och nu har jag suttit och lyssnat på Heaven och gråtit som ett tösabeatlesfan på 60-talet när Yesterday dras på.
Trogen och förutsägbar!
I recall the month when Sounds of the universe released, and how I thought that the album was as disappointing as the critics said. I still listened to "Wrong" every day in six months afterwards.
It's the same story with the new album, and I listen to Heaven every day, the whole day.
Faithful and predictable.
It's the same story with the new album, and I listen to Heaven every day, the whole day.
Faithful and predictable.