Som

 

 Efter ett par fina dagar av nedräknande kändes det som att jag hade en bumling av vemod i mage, strupe och allt annat man drar med sig i kroppen idag. Gick in på världens mysfik bara ett broavstånd härifrån och lämnade in ett skriftligt cv. Passade samtidigt på att beställa en kaffe för att läsa ut Nabokovs självbiografi, tappade min servett på golvet och gjorde en trana av den istället, som fick titta på. Inget vemod från det hållet för övrigt, det där var faktiskt det finaste med dagen! Skulle kunna hänga där för alltid. Tror dessutom att boken är den enda bra självbiografin jag någonsin har läst ("Låt höra av dig, minne" är titeln f.ö., fick den av Karin i somras! Tackar och bockar och kramar).

Nedräknandet har handlat om Thielska galleriets Munchutställning, då han fyller 150 sent i år! Det kickar igång redan imorgon (lördag), så gå dit vettja!
Första bilden är en julklapp från Linn förresten! Fantastiskt omslag om jag får säga det själv!

 After a few lucky days of countdown, I felt like I had a bumling of melancholy in the stomach, throat and everything else within the human flesh. I went into a cosy café just a bridge from here, and submitted a hand written resume. I took the opportunity to order a coffee and read Nabokov's autobiography - dropped my napkin on the floor and made a watching crane of it instead. No sadness from that direction though, it was actually the nicest part of the day. I would gladly hang around in that place forever. I also believe that the book is the only good autobiography I've ever read (Speak, memory).

I have counted down the days for the Munch exhibition in the Thiel Gallery, which is a 150 year bithday celebration! It opens tomorrow, hish.