Nästa vecka hade jag tänkt röra på min arma kropp för första gången på år och dar, börjar bli rädd för mitt svaga immunförsvar och dåliga fysik. Jag är lite som en sten, en bumling, jag rör mig om jag måste, och när jag vill.
Lite som den här grejen.
Lite som den här grejen.
I och med att det var sedan Spinosaurus guldålder som jag uppdaterade senast så verkar inte enbart den kroppsliga fysiken vara trögflytande. Min största mardröm för all del. Att träffa spinosaurider, är livrädd för krokodiler som det är. Bull att söta pandor, isbjörnar och tigrar skall dö ut när det är urtidskräket som borde förkastas inom ekosystemet!
(väska här, blus här)
(Titeln kommer från den mest eminenta sången som kom ut förra året, den här. Ian Curtis är ta mig tusan fan ett ingenting jämfört med John Moffat! Och ändå lyssnar ni inte på honom. Gör det nu, genast.)
(väska här, blus här)
(Titeln kommer från den mest eminenta sången som kom ut förra året, den här. Ian Curtis är ta mig tusan fan ett ingenting jämfört med John Moffat! Och ändå lyssnar ni inte på honom. Gör det nu, genast.)
Next week, I will try to move my unfortunate body for the first time in years, I'm starting to get worried about my weak immune system and bad physics. I'm like a bumling, I move when I have to. Like this thing.
I haven't updated here since the golden age of Spinosaurus, it seems like it isn't just my bodily physics who are viscous. That is my biggest nightmare by he way. Meeting a spinosauridae, I'm terrified of crocodiles as it is. It's to bad that charming pandas, polar bears and tigers are dying out when it is the prehistoric skunks that should be discarded in the ecosystem.